Sexvärt krom är ett starkt cancerframkallande ämne som kan användas vid tillverkning av till exempel färg och rostskydd samt ytbehandling av metallprodukter. Det kan också frisättas vid tillverkning av eller svetsning i rostfritt stål. I Sverige exponeras ungefär 18 000 arbetare för sexvärt krom på sin arbetsplats.
Forskare vid Lunds universitet har nu gjort en kartläggning av de risker som arbetstagarna utsätts för. De menar att gränsvärdet är för högt och att människor utsätts för cancerframkallande ämnen i onödan.
Senast det gjordes en kartläggning i Sverige om sexvärt krom var 1996 och det nästan 30 år gamla gränsvärdet är ett tekniskt uträknat värde, och baseras alltså inte på hur många som faktiskt blir sjuka. Gränsvärdet i dag ligger på 5 mikrogram/kubikmeter luft. Det motsvarar enligt forskarna 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering.
– Nivån för sexvärt krom i Sverige är idag femhundra gånger högre än vad vi normalt accepterar för cancerframkallande ämnen utomhus. Vi ligger också högre än andra länder som exempelvis Danmark, Holland och Frankrike. Danmark sänkte sitt gränsvärde till 1 mikrogram/kubikmeter efter en larmrapport för ett par år sedan, säger Karin Broberg, professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Karin Broberg har under de senaste två åren lett en ny kartläggning om i vilken omfattning anställda i Sverige utsätts för sexvärt krom och hur arbetsgivare hanterar riskerna. Genom att mäta luft, blod och urin hos arbetare som exponeras, hoppas forskarna att resultaten ska ligga till grund för nya gränsvärden.
– Hos 81 % av arbetarna på företagen uppmättes lufthalter under 1 mikrogram/kubikmeter, men 7 % överskred det svenska gränsvärdet. Störst risk löpte de som svetsade i rostfritt stål, säger Malin Engfeldt, forskare vid Lunds universitet.
Studien visade också att de som arbetar med tillräcklig ventilation har lägre halter krom i kroppen. Däremot hade de som använde andningsskydd högre halter krom i kroppen än de som inte använde andningsskydd. Förklaringen kan vara att den enskilde arbetstagaren har svårt att veta när andningsskydd behövs eller inte. Man tar av andningsskyddet för tidigt, eller utsätter medarbetare i närliggande arbete. Dessutom räcker det att man inte rakat sig på morgonen, så sluter skyddet inte tätt och förlorar därmed upptill 90 % av sin effekt.
– Andningsskydd ger en falsk trygghetskänsla. Genom att arbetsgivare framhåller vikten av personlig skyddsutrustning lägger man över ansvaret på arbetstagaren, medan det borde vara arbetsgivaren som i första hand ska eliminera kromexponeringen genom tekniska lösningar, säger Malin Engfeldt.
För att arbetsgivare ska kunna införa rätt åtgärder, måste de först förstå vilka risker som arbetstagarna utsätts för. Idag finns ingen transparens för vilka nivåer som är farliga, utan många har en uppfattning om att alla gränsvärden är trygga, vilket inte ger företag något incitament att jobba med säkerheten. Karin Broberg ifrågasätter vilka signaler myndigheterna sänder ut när de accepterar att vissa människor exponeras för cancerframkallande ämnen ute i industrin, när det finns lösningar för att förhindra sjukdomar som lungcancer och KOL.
– I Sverige tror vi att vi är så bra på arbetsmiljö men vi behöver aktivt jobba med att sänka exponeringen av tungmetaller. Sexvärt krom är ett exempel men det finns även andra. På mindre företag och hos underleverantörer, brister det i information om risker och det skulle behövas inspektioner på ett helt annat sätt än vad som förekommer idag. Det finns åtgärder som minskar exponeringen av krom, men då måste man först förstå vikten av att använda utrustningen rätt, avslutar Karin Broberg.
